Under midsommarhelgen gjorde jag och min sambo en liten utflykt från Visby till Graute gård – en charmig lammgård med café och gårdsbutik där de bland annat säljer deras prisbelönta fårskinn och annat lokalt hantverk. Vi åkte dit mest för att fika, men som vanligt kunde jag inte riktigt låta bli att fråga efter ull – och det visade sig att de faktiskt sålde otvättad ull, om man bara frågade.
Jag är inte så mycket för klassiska souvenirer. Istället letar jag ofta efter material som jag kan använda till något roligt projekt. Ett exempel är från en annan Gotlandsresa för några år sedan, då jag köpte garn spunnet av gotlandsull från Stenkyrka ullspinneri. Jag stickade en tröja av det som har blivit en av mina mest använda och älskade plagg. Det var innan jag hade lärt mig spinna själv.
Så självklart gick jag därifrån med en papperskasse fylld till brädden – 3,3 kg gotlandsull som jag grovrensat och som nu ligger och väntar på att tvättas, kardas och spinnas. Det är första gången jag jobbar med gotlandsull, och jag märkte direkt att den skiljer sig från annan ull jag använt tidigare med sina långa, silverskimrande lockar. Just den här ullen var också väldigt fet och smutsig – men vacker.
Jag blev nyfiken på både fåret och ullen. Vad är det egentligen som kännetecknar gotlandsfår? Hur skiljer sig deras ull från andra raser? Och hur tar man sig an den här typen av fiber? Så jag började läsa på.
Gotlandsfårets historia och karaktärsdrag
Gotlandsfåret har en lång historia på ön och är Sveriges vanligaste fårras. Det utvecklades från det gotländska utegångsfåret – en lantras som sträcker sig hela vägen tillbaka till vikingatiden. Under 1900-talet började man avla mer målmedvetet på pälsens kvalitet, och det vi idag kallar gotlandsfår bär tydliga spår av det arbetet. Deras ull är glansig, silkig och formar sig i de karakteristiska tredimensionella lockarna.
Färgen varierar från ljusgrå till mörkgrå, ibland nästan svart. Lammen föds svarta, men ljusnar gradvis under sina första månader. Gotlandsfåren saknar horn och har en gracil kroppsbyggnad med ullfria ben och huvud. De är sociala, nyfikna och trivs bra i flock – vilket gör dem populära både för landskapsvård och för småskalig hållning.
Gotlandsullen
Gotlandsfår är i första hand framavlade för att ge vackra pälsskinn snarare än spinnbar ull. Det märks på fiberns struktur: den består till största delen av täckhår med väldigt lite underull. Lockarna är långa, blanka och silkeslena. Fiberns grovlek ligger i snitt runt 35–40 mikron, vilket gör den mindre lämpad för plagg som bärs nära huden – men spännande för t.ex. ytterplagg eller sockor eftersom den är slitstark. Många spinnerier väljer att blanda gotlandsull med finfibrigare ull, till exempel svensk finull, för att få ett mer spinnvänligt resultat.
Eftersom stapellängden är så lång så tänkte jag att det förmodligen passar bäst att kamma ullen. Jag äger dock inga ullkammar, utan har bara tillgång till handkardor och kardmaskin, så jag frågade efter andras erfarenheter i en facebookgrupp för spinnare. Jag fick många bra svar och tips.
Erfarenheter från andra spinnare
Flera tipsade om att det går utmärkt att karda gotlandsullen trots den långa stapellängden. Några föredrog handkardor framför kardmaskin eftersom ullen kan bli kompakt i maskinen, medan andra gärna använde kardmaskin men betonade vikten av att tesa ordentligt först, alltså att separera och fluffa upp fibrerna innan kardning. Det var också roligt att höra att flera använder gotlandsull i nybörjarsammanhang eftersom den är slitstark, lätt att färga och klarar av många varv i kardmaskinen.
Det känns fint att få jobba med ett material som bär spår av både plats och tid. Gotlandsfåret är inte bara ett får – det är en levande del av svensk hantverkshistoria. Att stå där med fingrarna i ullen, känna tyngden, glansen och lanolinet mot huden – det är att vara en liten del av något mycket större.
Jag ser fram emot att tvätta och spinna – och att fortsätta lära mig mer längs vägen.
Vill du följa med i min process? Jag kommer att dela mer om tvätt, kardning och spinning i kommande inlägg.
Vill du läsa mer om rasens historia och egenskaper? Då kan jag varmt rekommendera Gotlandsfårsföreningens hemsida.